Rehab – inte bara för kroppens skavanker

Janne HammarlyckDom allra flesta äldre människor jag möter i äldreomsorg idag vet mycket väl vad som väntar dom inom ett, två eller kanske tre år. De vet att det särskilda boendet är den sista anhalten på livets resa.

”Jag har gjort mitt”, ”Jag vill så gärna att det ska ta slut….”, ”nu har jag inget kvar att leva för” hör jag ofta. Att i det sammanhanget ropa efter mer somatiska resurser, egna doktorer till äldreomsorgen, respiratorer på varje äldreboende känns som att gå tillbaka 50 år i tiden. Vad äldreomsorgen behöver är människor som kan stötta och hjälpa till ett psykosocialt välbefinnande också på ålderns höst trots att man faktiskt sjunger på den sista versen.

Som praktiserande person inom rehabilitering i äldreomsorgen vill man inte bara vara den som stöttar i kroppens rehabilitering och/eller hittar det lämpliga hjälpmedlet utan också den som kan skapa lite motivation och daglig livskvalité.
Min definitiva åsikt är att det är de mjuka värdena som skapar ett gott rehabiliteringsresultat och inte ett fullproppat hemträningsprogram. Att bli lyssnad på och bekräftad för det man står för som äldre är det som ger resultat. Och det kanske också gör att man litar på och bemödar sig om de rehabiliterande råden och träningen.

Om de mjuka värdena sakta men säkert kombineras med funktionell träning på ”gränsen till vad jag klarar av” och framstegen uppmuntras högljutt – då kommer de resultat som kanske gör att jag hellre säger att ”nu ska jag…..” istället för ”jag har gjort mitt”