Tillgänglighet

 

Janne HammarlyckEn liten ”egen erfarenhet” av vårdens tillgänglighet

Jag har sedan något drygt år tillbaka en hudförändring i pannan. Sakta växande och gör sig mer och mer påmind  i form av ett irriterande kli. Själv glömmer jag oftast bort den när tankarna fylls med annat men min kära fru påminner mig ofta   ”Nu måste Du ringa och få den borttagen”

Sagt och gjort. Jag går in på 1177.se och min vårdcentral ( region enhet ) . Ja man kan beställa tid för bedömning av hudförändringar men just nu finns det inga tider ” Var god återkom”  Eftersom jag nu äntligen fått ”ändan ur vagnen”   så prövar jag nät-doktorn.se  Ja man kan absolut få hudförändringar bedömda. Efter lite ”skriverier” och skickande av bilder får jag en tid samma dag. Kontentan efter 5 min samtal med nätdoktorn är att jag rekommenderas ta kontakt med min Vårdcentral. 100 kr fattigare blir jag  ( regionen säkert minst 250 kr fattigare )

Inte ett dugg klokare prövar jag en annan Vårdcentral i stan ( stort privat vårdbolag ). För att få kontakt med den vårdcentralen via nätet måste jag lista mig där. Gör så och kan därmed ringa. Nej tyvärr kan vi inte hjälpa Dig idag. Det tar minst 24 timmar för en ”omlistning” och jag får inte göra något förrän Du är listad här. Jag som är en obotlig praktiker tycker att – ”kan du inte skriva ner mitt personnummer och kontrollera mot listningen imorgon och sedan skicka mig en tid”   Men det är tydligen en för enkel åtgärd. Det är bättre att Du ringer oss igen nästa vecka!

Nu när ”moment 22 känslan” är i antågande   säger min fru ” Ring min doktor på stan” och ger mig telefonnumret. Jag ringer. På den klassiska ”gammalmodiga” läkarmottagningen   svarar en vänlig röst direkt   – Naturligtvis kan vi hjälpa Dig Kan Du komma på Torsdag klockan 3?

Rehab – inte bara för kroppens skavanker

Janne HammarlyckDom allra flesta äldre människor jag möter i äldreomsorg idag vet mycket väl vad som väntar dom inom ett, två eller kanske tre år. De vet att det särskilda boendet är den sista anhalten på livets resa.

”Jag har gjort mitt”, ”Jag vill så gärna att det ska ta slut….”, ”nu har jag inget kvar att leva för” hör jag ofta. Att i det sammanhanget ropa efter mer somatiska resurser, egna doktorer till äldreomsorgen, respiratorer på varje äldreboende känns som att gå tillbaka 50 år i tiden. Vad äldreomsorgen behöver är människor som kan stötta och hjälpa till ett psykosocialt välbefinnande också på ålderns höst trots att man faktiskt sjunger på den sista versen.

Som praktiserande person inom rehabilitering i äldreomsorgen vill man inte bara vara den som stöttar i kroppens rehabilitering och/eller hittar det lämpliga hjälpmedlet utan också den som kan skapa lite motivation och daglig livskvalité.
Min definitiva åsikt är att det är de mjuka värdena som skapar ett gott rehabiliteringsresultat och inte ett fullproppat hemträningsprogram. Att bli lyssnad på och bekräftad för det man står för som äldre är det som ger resultat. Och det kanske också gör att man litar på och bemödar sig om de rehabiliterande råden och träningen.

Om de mjuka värdena sakta men säkert kombineras med funktionell träning på ”gränsen till vad jag klarar av” och framstegen uppmuntras högljutt – då kommer de resultat som kanske gör att jag hellre säger att ”nu ska jag…..” istället för ”jag har gjort mitt”

Privat eller offentligt?

Janne Hammarlyck Leg. fysioterapeutJa vårt företag är en privatutförare av rehabiliteringstjänster och jag får ibland höra ( inte så ofta dock ) att jag är bara ute för att tjäna pengar på min verksamhet. Inte så ofta uttryckt så direkt kanske utan mera som ”Du pratar i egen sak”, ”det vet man ju hur ni privata tänker”

När min dröm om att starta eget började ta form jobbade jag på en Vårdcentral i södra Östergötland. Vi är i mitten av 90 talet. Ett stålbad har precis passerat i form av 90 talets finanskris. Kommuner och Landsting står på ruinens brant. Kostnaderna har skenat utan kontroll och någonting drastiskt måste ske. Många kommuner lägger ut verksamhet på ”entreprenad”.

I början ofta till små engagerade företag leda av en ”vårdentusiast” som vill visa på alternativ till den offentliga lite byråkratiska vården där strukturerna var stela och mötena många. Så småningom blir dessa små uppköpta av aktiemarknaden och nya stor företag ( med staten i spetsen i form av pensionsfondfinansierade Bure Vård och Omsorg ) blir de enda möjliga konkurrenterna till kommunernas egen produktion.

Det var just denna initiala utveckling som lockade mig att försöka skapa någonting eget. Den lilla vårdmänniskan fick möjlighet att kunna förverkliga sina idéer om en rehabilitering med ett holistiskt förhållningssätt. Vi är inte där ännu men har kommit en liten bit på väg.

Jag tror fullt och fast på att människor som arbetar inom verksamheterna är de bästa på att också utveckla verksamheterna så att de tjänster man tillhandahåller motsvarar det kunderna vill ha och det humanismen och lagen föreskriver.

Det har egentligen inget med driftsformer att göra. Det finns engagerade, ambitiösa, människor med potential att förändra i privat och i offentlig verksamhet!

Grejen är att ge människor i vård och omsorg förutsättning, oavsett driftsform, att göra ett bra jobb!

Av |2020-07-10T13:29:52+00:002020-06-02|Vårdentreprenören|0 kommentarer
Till toppen